Lektion 14: Progressiv dåtid

PROGRESSIV DÅTID

Hittills har vi behandlat tre olika former av dåtid:
1- Imperfekt: raftam (jag gick)
2- Perfekt: raftam [rafte'am] (jag har gått)
3- Pluskvamperfekt: rafte budam (jag hade gått)

Den fjärde formen av dåtid som vi ska ta upp idag kallas för progressiv. Den formen innebär en handling som kontinuerligt hände i dåtiden. Det finns faktiskt ingen riktig motsvarighet i svenskan och det är andra satsdelar (adverb tex) som ger samma betydelse på svenska:
Jag gick till skolan. {imperfekt}
Jag gick varje dag till skolan (Jag brukade varje dag gå till skolan) {progressiv}

Man bildar progressiv dåtid i persiskan genom följande kombination:
mi + dåtidsroten + ändelse

raftan -> raft
miraftam
mirafti
miraft
miraftim
miraftin [miratfid]
miraftan [miraftand]

I princip kan man säga att man tar imperfekt och sätter ett "mi" framför:
khordam -> mikhordam
didi -> mididi
umad -> miyumad
khaabidim -> mikhaabidim
porsidin -> miporsidin
neshastan -> mineshatan

Den här verbformen påminner mycket om nutiden som vi har haft:
miram (jag går) - miraftam (jag gick/brukade gå)
Alltså är negationen på motsvarande sätt, dvs genom att lägga ett "ne" i början:
miram -> nemiram {progressiv nutid}
miraftam -> nemiraftam {progressiv dåtid}

Det finns vissa verb som har någon form av prefix (partikel) eller är sammansatta tex
bargashtan {bar + gashtan} (att återvända)
khedjaalat keshidan {khedjaalat + keshidan} (att skämmas)

Dessa verb får då följande form i progressiv dåtid:
bargashtan /bargasht, bargard/
bargashtam {imperfekt} -> barmigashtam {progressiv}
barnagashtam {imperfekt, negerat}-> barnemigashatm {progressiv, negerat}