Lektion 15: Engelsk "ing-form"

En mycket vanlig verbform i persiska talspråket som både används i nutid och dåtid är någonting som kallas för "malmus" (gripbar). Det motsvarar ing-formen på engelska:
I am going.
He was eating.


I svenskan kan man översätta den här formen genom att använda verbet "hålla på":
Jag håller på att gå.
Han höll på att äta.

I persiskan utgår man från den indikativa formen i nutid och den progressiva i dåtiden och lägger till böjningar av verbet "daashtan" (ha) före:
man daaram miram (Jag håller på att gå)
un daasht mikhord (Han höll på att äta)

Alltså tex:
neveshtan (skriva)
benevis (skriv!)

minevisam (jag skriver)
daaram minevisam (Jag håller på att skriva)
daari minevisi (Du håller på att skriva)
daare minevise (Hen håller på att skriva)
daarim minevisim (Vi håller på att skriva)
daarin minevisin (Ni håller på att skriva)
daaran minevisan (De håller på att skriva)

nevesht (han skrev)
minevesht (han skrev {varje dag})
daashtam mineveshtam (Jag höll på att skriva)
daashti mineveshti (Du höll på att skriva)
daasht minevesht (Han höll på att skriva)
daashtim mineveshtim (Vi höll på att skriva)
daashtin mineveshtin (Ni höll på att skriva)
daashtan mineveshtan (De höll på att skriva)